Barnomsorgsguiden

Den märkliga dragkampen om vilken lag som ska gälla

Inom vissa områden är juridiken så krånglig att ingen vet vad som gäller.

Tyvärr är barnomsorgen ett sådant område. Lagstiftning krockar med en annan lagstiftning och olika instanser skyfflar gärna frågan eller ställningstagandet vidare till någon annan.

Barnomsorgsguiden har ibland också svårigheter att förklara vad som gäller när ingen vet säkert (allra minst domstolarna).

Lagarna är luddiga. Vad som gäller beror på hur de tolkas. "Det beror på".
Juristernas sätt att uttrycka saken är att tala om "oklart rättsläge".

Om man exempelvis frågar sig om man har rätt till barnomsorg även om man har en skuld till kommunen är det tyvärr en komplicerad fråga att svara på. 

Vi tänker oss en fotbollsplan.

På enda planhalvan har vi den civilrättsliga lagstiftningen som menar att det finns ett avtal mellan föräldrarna och kommunen.

Detta avtal bryts om kommunen inte får betalt för ”levererad barnomsorg” och om föräldrarna inte betalar så får de heller ingen barnomsorg förrän skulden är betald.

Barnomsorgsguiden kallar detta synsätt ”avtalsmodellen”.

På andra planhalvan står skollagen som fokuserar på barnets rättigheter och kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg.

Vi kan kalla detta synsätt för ”rättighetsmodellen”.

Vilket synsätt gäller då, frågar sig Barnomsorgsguiden och alla småbarnsföräldrar runt om i landet.

Det beror på vem som svarar på frågan, vem som är ”fotbollsdomaren”

Är det kommunens tjänstemän som administrerar barnomsorg så svarar de på sitt sätt.
I Sverige finns 290 kommuner och de har alla rätt att göra sina egna regeltolkningar. Även om de naturligtvis sneglar på varandra.

290 tolkningar om det vill sig illa, men riktigt så många tolkningar finns som tur är inte.
Man kan inte svara "ja" eller "nej" eller "nja" på hur många sätt som helst.


Tingsrätten, Hovrätten eller Högsta Domstolen kan tolka lagen på ett helt annat sätt.

Följdfrågorna är det ingen som kan svara på – till exempel om ett barn kan "få sparken" från dagis direkt när en skuld uppkommer.

Och om man då har en nitisk tjänsteman på kommunen som propagerar för avtalsmodellen, när har man i så fall återigen rätt till barnomsorg. Är det från den dagen när skulden är betald?

Ingen vet.

Avtalsmodellen och rättighetsmodellen krockar om och om igen.

Det finns rättsfall som vandrat hela vägen från Tingsrätten via Hovrätten till Högsta Domstolen.
En dom fastställer att man inte kan tvingas betala barnomsorgsavgift om kommunen inte längre kan leverera barnomsorg.

Ett exempel gäller ett barn som inte fick barnomsorg under tolv dagar pga att personalen på dagiset var uttagen i strejk.

Kommunen ville ta ut barnomsorgsavgift ändå, men föräldrarna protesterade. Högsta Domstolen gick då på avtalsmodellen och föräldrarna behövde inte betala.

Och när det gäller i vilken omfattning man har rätt till barnomsorg och mer exakt när man har rätt till barnomsorg kan det också uppstå oklarheter.

Lagtexten talar om att man har rätt till barnomsorg när man förvärvsarbetar eller studerar, men om man är föräldraledig på nästan heltid och går in och jobbar exempelvis en dag i veckan. Har man då rätt till barnomsorg just den tid när man har arbetstid?

Nja, det beror på. Man har visserligen rätt till barnomsorg, men om inte kommunen kan leverera barnomsorg just när man vill - vad är då den rättigheten värd? 

De flesta föräldrar har som tur är inte problem med kommunen.

Båda parter är välvilligt inställda. Föräldrarna vill ha barnomsorg och kommunen levererar.
Ibland motvilligt, men leverans sker i regel och i den nya förskolelag som börjar tillämpas den 1 juli 2011 betonas ytterligare kommunens skyldighet att leverera barnomsorg när föräldrarna så önskar.

Men något krav på att tillhandahålla barnomsorg på kvällar och helgen finns fortfarande inte i lagtexten.

För att riktigt krångla till det har lagstiftaren ytterligare ett begrepp som ingen kan förklara innebörden av.

Begreppet är ”eget behov”. Om mamman/pappan har skuld till kommunen kan kommunen ändå tvingas erbjuda barnomsorg om barnet har s.k ”eget behov”.

Vad det är definieras inte och det är samma kommun som nekat barnomsorg som ska tolka begreppet. ”eget behov” används också när man ska avgöra om exempelvis ett barn till arbetslösa föräldrar behöver mer tid i barnomsorgen än de är berättigade till.


I lagtexten står att man har rätt till barnomsorg om föräldrarna förvärvsarbetar, studerar eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Förklara det den som kan!