Barnomsorgsguiden

Lagar & Regler - Vad har man rätt till?

 barn gungar  

När har man rätt till en barnomsorgsplats?

Kommunen ska, som det står i lagen, "utan skäligt dröjsmål" erbjuda en barnomsorgsplats.

I praktiken får kommunens barnomsorgsadministratörer fyra månader på sig att erbjuda föräldrarna en plats till barnet utan att kommunen bryter mot skollagen.

Det är viktigt att veta att det är fyra månader från ködatum, alltså det datum man har lämnat in sin ansökan om barnomsorg. Vissa kommuner försöker skjuta på datumet för att behöva erbjuda barnomsorg betydligt senare, men dessa kommuner tolkar lagen fel enligt Skolinspektionen.

Rätten till barnomsorg regleras i förskolelagen. Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år ska barnet erbjudas avgiftsfri förskola under minst 525 timmar om året.

Avgiften får då bara avse den del som överstiger dessa timmar.

Från och med ett års ålder ska barn erbjudas förskola om deras föräldrar arbetar, studerar eller om barnet har "eget behov på grund av familjens situation i övrigt" (så står i lagen, men ingen vet vad det betyder i praktiken).

Även barn till arbetslösa föräldrar och barn vars föräldrar är hemma med annat barn i familjen har rätt till minst 15 timmars barnomsorg i veckan.


 

 

   

 

 

Obs!

Tänk på att du sällan själv kan bestämma hur dessa 15 timmar ska fördelas under veckan.

Det bestämmer varje enskild förskolechef eller kommunen centralt.

När det gäller kommunal barnomsorg får man formellt ansöka om en barnomsorgsplats tidigast sex månader innan behovet finns. Då köar man på barnets födelsedatum och inte på det datum man gjorde anmälan. I vissa kommuner gäller nio månader och ibland köar man istället på det datum man skickade in ansökan om plats.

En privat förskola (som får kommunala bidrag) har ofta en egen kö, men "får" i regel även barn från den kommunala barnomsorgskön. Privat förskola heter numera "fristående förskola".  

Förtur i kön

I många kommuner praktiseras förturssystem. Grundtanken är, att om det finns färre barnomsorgsplatser än barn i kön, ska barn till föräldrar som har en svår ekonomisk situation ha företräde.

I praktiken handlar det om barn till ensamstående föräldrar.

Social förtur eller ekonomisk förtur är begrepp som kommunerna använder.

Social förtur innebär att familjen har sociala problem. Dessutom finns syskonförtur, som innebär att syskon till ett barn som redan är inskrivet i den kommunala barnomsorgen går före i kön. Högst prioritet har i regel sociala och ekonomiska "förturer". 

Vad händer om kommunen inte erbjuder föräldrarna en plats för barnet?

Tidigast kan man alltså ansöka om en plats i barnomsorgen då barnet är sex månader gammalt. Om man inte är erbjuden en plats när barnet är ett år, har kommunen ytterligare fyra månader på sig innan den i praktiken bryter mot lagen. Kommunen begår alltså ett lagbrott om du efter fyra månader fortfarande inte erbjudits en barnomsorgsplats. Förskolelagen är tydlig. Det är fyra månader som gäller.

Domstol kan pröva

Om du som föräldrar anser att kommunen inte erbjuder dig den barnomsorg du har rätt till kan du få saken prövad i domstol. Det är kommunens barnomsorgsansvariga tjänstemän som har skyldighet att upplysa om hur du går till väga.

Förvaltningsrätten (fd Länsrätten) är den rättsliga instans som först tar upp en sådan prövning (det är Skolverket som ska följa hur de kommunala nämnderna tillämpar lagen). Domstolsutslaget kan överklagas till Kammarrätten av båda parter. Regeringsrätten är sista juridiska instans, men den juridiska processen kan vara lång. Om det går till regeringsrätten går ditt barn formodligen redan i mellanstadiet.

Även om kommunen skulle dömas i domstol för att ha brutit mot skollagen kan den inte få något straff, eller påföljd som det heter på juridiksvenska.

Att det överhuvudtaget finns lagar som inte medför något straff, om man bryter mot dem, motiveras med att riksdagen (som stiftar lagar) vill markera vikten av en viss fråga, exempelvis behovet av barnomsorg. Om och hur lagen efterlevs är sedan en tolkningsfråga.

Vad säger lagen om kvalitet i barnomsorgen?

Skolverket har utarbetat riktlinjer till kommunerna. Dessa är mycket allmänt hållna och beskriver på ett välvilligt sätt att barnomsorg ska vara av hög kvalitet.       

I skollagen beskrivs att ”förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad”.

Om barngruppens storlek står endast att "barngrupperna skall ha en lämplig sammansättning och storlek.”

I Skolverkets sk "allmänna råd" till kommunerna talas om 15 barn per grupp, men detta är inte en tvingande lag utan mer just ett "alllmänt råd".

Föräldrar som inte är nöjda med verksamheten har möjlighet att klaga hos barnomsorgsansvariga tjänstemän på kommunen.

Vad finns det för barnomsorg på kvällar, nätter och helger?
Även om det finns förskolor som håller öppet på natten (så kallade natthem, nattomsorg eller nattis) är det i regel frågan om att ha sitt barn hos dagbarnvårdare om föräldrarna arbetar skift eller nattetid.
    

 
Dagbarnvårdare är mer flexibla när det gäller öppettider eftersom de har sin verksamhet i hemmet. Någon rättighet till barnomsorg på obekväm arbetstid finns dock inte. Det är fastställt i en dom i regeringsrätten från 2007.

I korthet menar man att kommunen har skyldighet att anordna barnomsorg till sådana tider som passar de flesta förvärvsarbetande föräldrar. Någon skyldighet att anpassa barnomsorgen till föräldrars önskemål (t ex på natten) finns inte i förskoleskollagen.

Har man rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid?
Föräldrar har ingen rättighet till barnomsorg på kvällar, nätter, helger, men i förskolelagen står att kommunerna ska sträva efter att införa barnomsorg på obekväm arbetstid.

De regler som gäller idag innebär att kommunen är skyldig att tillhandahålla barnomsorg för förvärvsarbetande och studerande föräldrar på dagtid vardagar.

Det är kommunen som tar ställning till om man kan tillmötesgå de krav/förväntningar som föräldrar har. Barnets ”eget behov” ska också vara vägledande enligt de riktlinjer som finns idag. Någon definition av ”eget behov” finns dock inte.

Lagen säger att barnomsorg på obekväm arbetstid bör erbjudas från och att barnet fyllt ett år till och med vårterminen det år barnet fyller 13 år.

Har man rätt till barnomsorg på dagen om man jobbar på kvällar/nätter?

Det är upp till varje enskild kommun att bedöma om exempelvis en förälder som arbetar på natten har rätt till barnomsorg på dagtid.

Varför är lagen luddig?

I lagen står ”bör” eftersom det inte är ett krav att kommunen har sådan barnomsorg. Med ”sträva efter” menas att en kommun ska ha ambitionen att tillhandahålla barnomsorg även under obekväm arbetstid för de familjer som har behov av det.

Det betonas i lagen att föräldrar själva ska försöka ordna barnomsorg på obekväm arbetstid. Om inte det går ska kommunen göra en ”individuell bedömning”.

Lagen är luddig därför att man vill att föräldrarna ska känna ett huvudansvar för sin barnomsorg samtidigt som man vill sätta press på kommunerna att erbjuda barnomsorg även utanför kontorstid.

Det är kommunen som beslutar när kvällsomsorgen tar vid och dagtiden slutar.

Har kommunen rätt att begära av föräldrarna att de själva ska ringa runt till förskolor i kommunen och kolla upp om/var det finns lediga platser?

Även om det kan upplevas som stötande att en kommun bollar tillbaka ansvaret att hitta en barnomsorgsplats på föräldrarna så finns faktiskt ingenting i skollagen som kan hindra kommunen att göra så. Kommunen är dock alltid ansvarig för att informera om den barnomsorg som finns inom kommungränsen. Det kan räcka med kontaktuppgifter på kommunens hemsida för att kommunen ska anses följa lagen.

Har kommunen rätt att begära in underlag från föräldrar som ska styrka att de arbetar i den utsträckning de påstår?

Ja, man måste kunna styrka att man har ett arbete. I lagen står att den tid man har rätt att ha barnomsorg ska ”motsvara arbetstiden”. Kommunen har rätt att begära in exempelvis arbetsscheman från föräldrarna.

Får man tacka nej till en plats?

Ja, man har alltid rätt att tacka nej och fortfarande stå kvar i kön. I vissa kommuner behåller man sin plats i kön även efter att man tackat nej, i andra kommuner placeras man då sist i kön.

Man kan alltså till exempel tacka nej till en barnomsorgsplats i en fristående förskola som har en verksamhet vars inriktning man inte tycker om. Vissa kommuner ger föräldrar rätt att tacka nej tre till fem gånger, därefter ställs barnet i en s.k vilande kö och föräldrarna får höra av sig när de vet att de vill ha en plats.Vissa kommuner har principen att om man tackar nej till ett erbjudande om barnomsorgsplats åker man ut ur kön.Många kommuner har sk garantiplats vilket innebär att man är garanterad  en barnomsorgsplats inom en viss tid på någon förskola som är godkänd av kommunen.

Problem uppstod när principerna skulle börja tillämpas i praktiken. Föräldrar som tackade nej till en garanti­plats på en förskola med en ut­talad konfessionell eller pedagogisk prägel fick från början inte stå kvar i förskolekön, men numera har man alltså rätt att stå kvar i kön även om man tackat nej till en barnomsorg som drivs av en aktör man inte gillar.

Får barnomsorg erbjudas var som helst i kommunen?

Barnomsorgsplats ska enligt skollagen erbjudas så nära barnets hem som möjligt. Det finns dock ingenting som hindrar att kommunen erbjuder en barnomsorgsplats "på andra sidan stan". Lagen talar enbart om en ambition om att barnomsorgen ska vara så nära barnets hem som möjligt. Det är dock ingenting som föräldrarna kan kräva utan endast önska.

Får barnomsorg kosta hur mycket som helst för föräldrarna?

Nej, i förarbetena till skollagen står tydligt att de avgifter som kommunen tar ut av föräldrarna ska vara ”skälig” och inte överstiga kommunens självkostnader. Avgiften får inte ”bli så betungande att föräldrarna av ekonomiska skäl avstår från en verksamhet som det skulle vara bra för barnen att delta i”. Någon definition av begreppet ”skälig” finns inte i lagstiftningen.  

Kan man få barnomsorg i en kommun där man inte bor?

Ja, om avståndet är för stort till den närmaste förskolan i den egna kommunen. Närhetsprincipen är ett begrepp inom barnomsorgen. Den innebär att barnet ska erbjudas barnomsorgsplats så nära hemmet som möjligt.

Ett barn har rätt att gå i annan kommuns förskola om det finns särskilda skäl till det med hänsyn till barnets personliga förhållanden. Ett sådant skäl kan vara att barnets föräldrar bor i olika kommuner.

Ett annat skäl kan vara om föräldrarna vill att barnet ska få möjlighet till förskola på samiska, meänkieli eller något annat minoritetsspråk.

För familjer som bor i glesbygd är det kanske närmare till en förskola i grannkommunen än till en i sin egen kommun. I sådana fall får i regel barnet plats i grannkommunens förskola och rent administrativt fakturerar berörda kommuner kostnaden mellan sig. Särskilt vanligt är detta om barnet har så kallade särskilda behov  som den egna kommunen inte klarar av att uppfylla.