Barnomsorgsguiden

Lagar & Regler - "särskilda behov"

   Vad innebär det att ett barn har "särskilda behov"?

Det är socialnämnden som fattar beslut om barn har särskilda behov, det vill säga att de av olika anledningar behöver extra hjälp – till exempel om de är hörselskadade eller har nedsatt synförmåga.

Grundregeln är att även de barnen ska integreras i den ordinarie barnomsorgsverksamheten.

Om det inte går att ha barnen i vanliga grupper bildas i regel särskilda förskoleavdelningar för dem.  

Medicin på dagis

Ett behov som brukar uppkomma är att ge barn medicin under barnomsorgstiden. Barn som inte smittar längre får gå på dagis, men behöver kanske en dos medicin under dagen. Ett annat exempel är barn som har astma eller allergier och behöver medicin för att må bättre. Barnomsorgspersonal har ingen skyldighet att ge barn medicin! Trots det hjälper de i regel till med detta om det praktiskt är möjligt och om det handlar om ett fåtal barn. Först när barnet anses ha så kallade särskilda behov har personalen en skyldighet att ge det medicin.    

I vissa fall kan en personlig assistent istället vara lösningen för ett barn med särskilda behov. Det är i praktiken en person (anställd av kommunen) som gör det möjligt för ett barn som behöver särskild hjälp att gå i "vanlig" barnomsorg. Assistenten kallas ibland även resurspedagog.

  

Det är kommunens socialnämnd som tillsammans med de barnomsorgsansvariga tjänstemännen, barnomsorgspersonalen och föräldrarna beslutar om en personlig assistent är nödvändig. 

De flesta kommuner har avsatt pengar i sina budgetar för att få möjlighet att bekosta dessa "ytterligare resurser" som det kallas.

Denna "pott" kan även användas till att minska barngruppen så att antalet barn per vuxen blir lägre.

Avsikten är då att göra det möjligt för den ordinarie personalen att klara av barn som kräver mer tid och engagemang av de vuxna.    

Idag finns nästan alla barn med funktionshinder inom den kommunala barnomsorgen oavsett vilken funktionshinder de har. Gravt hörselskadade och döva barn integreras dock inte i vanlig barnomsorg därför att de behöver lära sig teckenspråk för att kommunicera.

Viktigt!

Barn yngre än ett år kan få plats om barnet är i behov av "särskilt stöd" och föräldrarna behöver avlastas. Exempel på en sådan situation är om barnet är handikappat.

Obs!

Kommunerna kan ge bidrag till, alternativ förskoleverksamhet och skolbarnomsorg om föräldraavgifterna inte är oskäligt höga. Tanken är att mångfalden och därmed valfriheten ska öka. Kommunerna talar om "enskilda" alternativ vilket är ett samlingsbegrepp för alla huvudmän som inte är kommunen självt. Det kan vara företag, kooperativ eller ideella föreningar.

Det bidrag som kommunen ger till dem som står bakom driften får inte "avvika oskäligt" från kommunens egen kostnad per barn i jämförbar verksamhet.

Vid bedömningen om ekonomiskt stöd ska ges till enskild barnomsorg väger kommunen in om det finns behov av ytterligare barnomsorgsplatser i kommunen överhuvudtaget.