Barnomsorgsguiden

Finansieringen - Vad kostar det?

  Kostnaden för föräldrarna är lika stor oavsett vilken barnomsorgsform de väljer.

Det är tiden man har barnomsorg som är intressant och inte om man har sitt barn hos dagbarnvårdare eller på förskola.  

Föräldrarna betalar endast en del av den verkliga kostnaden för sin barnomsorg.

Avgiften från föräldrarna kallas för barnomsorgstaxa eller föräldrataxa och kan variera kraftigt mellan kommuner och även inom en och samma förskola. 

Anledningen är att kostnaden i regel står i förhållande till föräldrarnas inkomster.    

Cirka 75 procent av landets kommuner baserar barnomsorgstaxan på familjens bruttoinkomst (före skatt). Om du bor i en sådan kommun och är ensamstående med barn är barnomsorgsavgiften kraftigt sänkt eftersom den samlade familjeinkomsten är lägre.

Andra kommuner har en fast avgift (enhetstaxa) som inte är lägre för ensamstående med barn.

I slutet på 1900-talet började det talas om att maximera barnomsorgsavgiften. Politiska krafter strävade efter att en sk maxtaxa skulle införas. Även om barnomsorgsavgiften är en stor utgift för många barnfamiljer skulle säkerligen många familjer föredra att staten ”tvingade” kommunerna att istället införa maxgrupper, dvs.barngrupper där maximalt ett visst antal barn ingår.

Fakturering i efterskott

Barnomsorgen i Sverige kostar varje år miljardbelopp och utgär ungefär 2-3 procent av BNP.
I genomsnitt bekostas ungefär 40 procent av staten, 40 procent av kommunen och 10-20 procent av föräldrarna.

Avgiften som kommunen tar ut av föräldrarna betalas normalt månadsvis i förskott. En del kommuner tar endast ut avgift för elva månader per år, medan andra kommuner har tolv månader avgiftsbelagda därför att de anser att föräldrarna betalar "för platsen" och inte för tiden platsen disponeras.

Allt fler kommuner praktiserar timtaxa. Föräldrarna ”stämplar in” och ”stämplar ut” sina barn och betalar exakt för de timmar de har barnomsorg. 80 procent av kommunerna har någon form av tidsrelaterad avgift.

Kom ihåg!

Tänk på att det inte är självklart att få "gå upp i tid" från exempelvis halvtid till heltid. Anledningen är att förskolan eller dagbarnvårdaren har begränsat med tid totalt.