Barnomsorgsguiden

Barnomsorg utomlands

 

Generellt kan man säga att barnomsorgsformerna i Europa är desamma, men att finansiering och tillgänglighet varierar kraftigt både inom och mellan länderna.

Barnomsorg är en angelägenhet för varje enskilt land och påverkas inte av regler och lagar som EU:s ministerråd har fattat beslut om.

När barnomsorg nämns i EU-dokument är det i regel som en kvinno- och jämställdhetsfråga, eller som en aspekt i den politiska diskussionen om människors möjligheter att förvärvsarbeta.   

Då handlar det om att EU:s medlemsländer ska ombesörja barnomsorg, eftersom det möjliggör för kvinnor att förvärvsarbeta. 

På senare år har man börjat nämna i EU-dokument att barnomsorg behövs även för männen och barnen själva och att det är viktigt att fler män arbetar inom barnomsorgen.

Någon "Europalag" för alla länder inom EU existerar inte

Istället finns ett jämställdhetsprogram med allmänna och välvilliga texter om att kvinnor och män ska vara jämställda och att barnomsorg är någonting positivt eftersom även kvinnor kan förvärvsarbeta i större utsträckning om det finns en fungerande barnomsorg.

EU:s fjärde handlingsprogram kan även kallas för EU:s jämställdhetsprogram. Även där finns allmänna målsättningar om jämställdhet mellan könen. När barn och barnomsorg nämns är det i samband med kvinnors behov av förvärvsarbete.

I programmets andra kapitel står följande målsättning: "Medlemsländerna ska stimulera till en politik som ger kvinnor och män möjlighet att förena familjeliv och förvärvsarbete."

Det talas i dokumentet mycket om att ge EU-medborgare möjlighet att förena förvärvsarbete med familjeliv.

I slutet av 1995 gav Europeiska kommissionen ut en skrift som är tänkt att fungera som handbok för beslutsfattare. I boken förs ett resonemang om goda rutiner på daghem och familjedaghem och hur standarder för barnomsorg ska fastställas. I handboken tar man bland annat upp daghemsverksamhet i Sverige som föredömen, som exempel på väl fungerande barnomsorg. Ur ett svenskt perspektiv är EU-dokumenten beskrivningar av det vi i Sverige sedan länge anser vara självklarheter.

Tillsammans med elva andra länder deltar Sverige i en stor jämförande OECD-studie om barnomsorg. I denna internationella studie får svensk barnomsorg mycket högt betyg bland annat därför att det är familjernas behov som står i centrum. OECD anser att det är unikt att barnomsorgen tillhör utbildningssektorn och att kopplingen är så påtaglig mellan barnomsorgen och familjepolitiken. Mångfalden och flexibiliteten i systemet beskrivs i rapporten som mycket positivt för barn, föräldrar och samhället i övrigt.

Rapporten tar även upp synen på barn överhuvudtaget. Barn bemöts med respekt i Sverige och barndomen har ett värde i sig, i stället för att som i många andra länder, bara ses som en förberedelse för vuxenlivet. Den kritik OECD dock riktar mot svensk barnomsorg handlar om finansieringen. I rapporten ifrågasätts den höga kostnaden för ett stort antal föräldrar i flera kommuner.  

Finns bra barnomsorg utomlands?

Ja och nej. Det finns länder med väl utbyggd barnomsorg, men det finns andra länder där begreppet barnomsorg knappast existerar. Ansvaret vilar på myndigheterna för utbildning eller myndigheterna för sociala frågor. De samarbetar i varierande grad.

Både daghem och dagbarnvårdare finns i de flesta EU-länder, men i olika former och variationer.

En annan skillnad mellan de olika länderna är vilka delar av statsapparaten och den kommunala förvaltningen som har ansvaret för barnomsorgen.

Hur stor den offentliga inblandningen är varierar kraftigt mellan länderna. Flera länder har exempelvis reglerat i lag det antal barn som dagbarnvårdaren/daghemmet maximalt får ta emot. Många länder har även klara lagar eller regler om hur ofta en dagbarnvårdare ska ha besök av sin arbetsledare.

I Sverige finns inga lagtexter som reglerar detta. Om man vill vara elak kan man säga att det enda som hindrar kommuner att placera hur många barn som helst på ett dagis är att brandföreskrifterna som reglerar hur många personer som får vistas i en lokal samtidigt

Sverige ligger före många andra länder när det gäller utbyggnad och tillgänglighet, men efter när det exempelvis handlar om utbildning och vidareutbildning för dagbarnvårdare.

En dagbarnvårdare i Sverige kallas i dagligt tal för dagmamma. Benämningen speglar det alla vet – att det främst är kvinnor som arbetar både som dagbarnvårdare och på daghem. Motsvarande feminina benämningar på dagbarnvårdare finns på de flesta andra europeiska språk. Ett anmärkningsvärt undantag finns. I Portugal är "ama" den officiella termen för dagbarnvårdare och den används också i dagligt språkbruk. Termen kommer från amore, att älska. Ordet ger varma associationer utan att man nödvändigtvis associerar till mamman eller modern.

Barnomsorgen växer i Europa

Många kvinnor arbetar deltid, vilket ställer stora krav på utbyggnad av barnomsorg samtidigt som släkt och vänner i flera länder fortfarande har avgörande betydelse för att även mamman ska kunna förvärvsarbeta.

I vissa länder går det långsamt, men i andra länder går utbyggnaden mycket snabbt. I Storbritannien har antalet privata dagbarnvårdare ökat med över 120 procent de senaste åren. Öppettiderna på daghem per år och dygn varierar kraftigt. Generellt är kraven inom barnomsorgen i de flesta länder låga på utbildad personal. I regel finns endast en praxis om utbildningskraven på personalen.

Kvalitetsfrågan är en pågående diskussion inom EU. En del anser att man bör fastställa generella kvalitetskrav för en verksamhet. Andra anser att det är tillräcklig kvalitet om föräldrarna är nöjda. Den svenska hållningen är att kvalitetskrav ska fastställas generellt.

 

Hälften av alla mammor i Europa förvärvsarbetar 

Barnomsorgsguiden har plockat ut lite information från färska EU-rapporter och gjort en sammanställning som på ett enkelt och ovetenskapligt sätt jämför Sverige med andra länder i Europa. Även om uppgifterna står för sig själva och utan att man drar några slutsatser, tror jag att informationen ger en viss bild av hur föräldrar och barn har det i andra europeiska länder.

Visst är svensk barnomsorg bra vid en internationell jämförelse, men det finns även andra länder där barnomsorgen är väl utbyggd. I Frankrike, till exempel, har alla barn laglig rätt till en gratis förskoleplats fram tills de börjar skolan. En sådan politisk och ekonomisk satsning skulle nog vara en omöjlighet till och med i Sverige, där politiker gärna slår sig för bröstet och talar om barnens och föräldrarnas rättigheter.

Lite av varje om barnomsorg i Europa

  • Danmark och Sverige är de enda länderna inom EU där föräldrarna kan ta ut föräldraledigheten när de önskar fram tills barnet börjar skolan. I andra länder måste man i regel ta ut föräldraledigheten från att barnet är fött och innan det fyller tre år.
  • Mest utvecklad offentlig barnomsorg för barn 0-3 år finns i Danmark, Sverige och Frankrike. Sämst utvecklad är den i Grekland, Spanien, Storbritannien och på Irland.
  • Finland är det enda land inom EU där antalet barnomsorgsplatser är fler än antal barn. Överskottet är
    4 000-5 000 platser.
  • Föräldrar inom EU får i regel 70-100 procent av lönen under föräldraledigheten. Storbritannien är dock ett undantag. Där är ledigheten obetald.
  • I Sverige och Tyskland finns de bästa allmänna försäkringssystemen för att vara hemma med barn som är sjukt.
  • Danmark, Sverige, Finland och Frankrike är de EU-länder där staten subventionerar mest barnomsorg.
  • Finland och Frankrike ställer högst krav på utbildning av dagbarnvårdare.
  • Far- och morföräldrar är en mycket vanlig "barnomsorgsform" för föräldrar i flera europeiska länder.
  • I de flesta länder i Europa börjar barnen i skolan när de är sex år gamla. I Storbritannien och Nederländerna är de fem år och i Nordirland och Luxemburg är de endast fyra år gamla när de börjar den obligatoriska skolan.
  • Under de senaste fem åren har det startat drygt 300 miljödagis i Danmark. De har inriktning på natur och miljö. 
  • Sedan Tyskland återförenats har barnomsorgspersonal i forna DDR fått lägre lön och status. Tidigare hade de samma lön som lågstadielärare. 
  • Skolbarnomsorg är mer utbyggd i östra Tyskland än i västra. 
  • 19 procent av barnen i Sverige bor med endast en av föräldrarna. I Österrike är siffran högst i Europa, 20 procent. Grekland, Italien och Spanien visar de lägsta siffrorna.
  • I Grekland har ansvaret för den lilla barnomsorg som finns, på senare år flyttats från statlig till kommunal nivå. Behoven av barnomsorg ökar i landet. Flera tusen lediga tjänster inom barnomsorgen kan inte tillsättas pga brist på pengar.
  • Öppna förskolor håller sedan några år tillbaka på att växa fram i Spanien.
  • Förskolan i Azuaga i Spanien arbetade under ett helt år med Inger och Lasse Sandbergs bok Mathias bakar kakor. Det var ett av barnen som tog med sig boken hemifrån. Personalen läste högt ur boken som vandrade runt mellan förskolans olika avdelningar.
  • Sedan den 18 januari 1987 finns en lag i Frankrike som säger att alla barn fram till de börjar skolan vid sex års ålder har rätt till plats i förskola som är kostnadsfri.
  • Det är inte ovanligt med öppettider till kl 19 på kvällen för fransk skolbarnomsorg.
  • På Irland betalar staten antingen hela föräldraavgiften eller ingenting. Det finns inget utbyggt system för att dela kostnaden.
  • Endast några få procent av barnen i Italien (0-3 år) finns inom  offentlig barnomsorg.
  • Flera daghem i östra Tyskland har problem med att fastigheten där daghemmet ligger krävs tillbaka av dem som ägde fastigheten innan DDR bildades. Då blev alla fastigheter statliga.
  • Skolbarnomsorg börjar växa upp i italienska städer. Ofta är barnen utan tillsyn av vuxna, men på senare tid har grundskolelärare i några kommuner börjat arbeta inom skolbarnomsorgen för att barnen inte ska behöva vara själva.
  • Sedan 1992 finns i Italien en lag som ger skattelättnader till föräldrar som har handikappade barn.
  • I Belgien, Nederländerna och Luxemburg är den barnomsorg som inte finansieras med skattemedel avdragsgill i deklarationen. 
  • Skolbarnomsorgen i Luxemburg byggs ut, särskilt i socialt stökiga områden. 
  • I Österrike finns det mesta av barnomsorgen i Wien. Föräldradrivna daghem har på senare tid blivit allt vanligare även på andra platser. 
  • I Portugal finns flest heltidsarbetande mammor inom EU. De har dessutom de lägsta medellönerna. 
  • I portugisisk lagstiftning regleras familjedaghemmen i detalj. Nyanställda dagbarnvårdare går ett halvt års introduktionsutbildning innan de får börja arbeta. Fyra barn är maximalt per dagmamma. Arbetsledare för dagmammor får enligt portugisisk lag ansvara för högst 20 dagbarnvårdare. 
  • Även i Norge regleras familjedaghemmen i detalj. Arbetsledare för dagbarnvårdare får enligt lagen maximalt ansvara för 30 barn. 
  • Finland har flexibel skolstart (6-8 år) till den obligatoriska skolan. 
  • En brittisk rapport visar att barnomsorg kan vara direkt lönsam om man räknar in alla aspekter, som exempelvis att föräldrar som har barnomsorg då kan förvärvsarbeta och betala skatt. Motsvarande rapporter har utarbetats i Sverige av bland annat Finansdepartementet som också drar slutsatsen att offentlig tillhandahållen barnomsorg är lönsam för samhället.