Barnomsorgsguiden

Waldorf - så funkar det


            

I waldorfskolan motverkas mycket medvetet det västerländska samhällets ensidiga betoning på intellektet.

Barn är inte "tomma flaskor" som ska fyllas med innehåll – kunskap – utan har istället med sig väldigt mycket från tidig ålder. Waldorfpedagogiken är egentligen inte något pedagogiskt system utan en sorts konstart vars syfte är att locka fram det som finns inom oss människor, inte uppfostra utan "väcka upp".

All form av ideologisk eller religiös indoktrinering är bannlyst.

Läs kritiska röster längst ner på sidan!

Några nyckelord skulle istället kunna vara helhet, överblick, naturlighet och mångfald.

Att härma och ta efter och att ha goda förebilder är viktiga aspekter i waldorfförskolan och för barn fram till ungefär sjuårsåldern.

 

 

Andra aspekter på livet anses vara lika viktiga som intellektuell utveckling. Kropp/själ och fantasi får stort spelrum. Som en konsekvens av detta är böcker sällsynta i förskolan. Istället betonas folksagornas roll – och sagorna berättas hellre än läses. Böcker börjar användas först när barnet börjar grundskolan.

Förespråkare för waldorfpedagogiken talar om den plågsamma materialismen. Avsaknaden av plastleksaker signalerar med all önskvärd tydlighet att man strävar efter kvalitet. Waldorfpedagogiken vill istället fördjupa kunskapen om människan och hennes roll i den helhet som hon själv och världen utgör i universum.

Om vi människor undviker andliga kvaliteter i tillvaron – det som man kan komma åt genom konsten och uppleva genom eget skapande och egna uttryck – fjärmar vi oss från det som är liv. Vi riskerar att, som en förespråkare uttrycker det, bli "mekaniserade ända in i själen".

Att leka sig in i livet, utan leksaker av låg kvalitet som lätt går sönder och som inte representerar något av större värde, skulle kunna vara ett motto för waldorfförskolorna. De böcker som finns i skolan är ofta tillverkade av barnen själva. En typisk egenhet inom pedagogiken är att barnen själva skapar så mycket som möjligt för att slå vakt om utrymme för fantasi.

Så lite "färdiga lösningar" som möjligt, alltså.

         

Waldorfskolan är en sorts motbild till det kommersiella samhället 

Istället för resultat och prestation talar man om upplevelser och förståelse. Fragmentarisk, "snuttifierad" kunskap är ointressant och går inte att finna i en waldorfförskola som istället betonar sådan kunskap och insikt som ger helhetssyn och överblick.

Barnen ses som plantor som under sin tillväxt behöver omsorg och vård. De ska inte skyndas på i utvecklingen med konstgjorda medel. Växandet måste få ta sin tid, på samma sätt som gröna växter organiskt växlar med årstiderna.

Färger, former, rytmer, ljud, rörelse och dramatik är alla viktiga delar i kunskapsprocessen, inte främst den intellektuella sidan av livet, som är vardagen i många andra skolor. Det handlar om att öva barnen att vara öppna, att förstå gränsöverskridandets betydelse.

Leken, fantasin har stort utrymme i waldorfpedagogiken liksom eurytmin (en sorts dans) som lägger tonvikten på rörelsen, kroppsspråket som en viktig del av människans utveckling.

Waldorfförskolan har en lugn, avspänd, mjuk atmosfär. Men många har svårt för de kategoriska svaren och antroposofernas synpunkter på exempelvis TV-tittande. Överdrifter är aldrig bra. Även om för mycket TV-tittande inte är bra för barn (eller vuxna) är det svårt att förstå att det skulle vara skadligt med barnprogram som har kvalitet.

   
             

Pedagogiken får kritik, ibland rätt kraftig och omfattande.

Många kritiker menar att barnen inte lär sig så mycket. Det är mest skolan som får kritik, men även förskolan som man menar är världsfrånvänd. Vi bjuder på några länkar till debatter och kritiska synpunkterr.       

Diverse bloggar om Waldorf med kritik mot antroposofin

En debatt som började med en mamma som undrade om hon skulle välja Waldorf