Barnomsorgsguiden

Montessori - så funkar det

        Förskolan där leksakerna blivit arbetsmaterial

Grundtanken är att barnen själva ska välja i så stor utsträckning som möjligt vad de vill göra när de kommer till förskolan på morgonen.

Det finns vissa utmärkande drag med montessoriverksamheten, ”betydelsefulla faktorer” som förespråkarna själva uttrycker saken.

Friedrich Fröbel menade att barnet måste få tillfälle att "utveckla sina inneboende förmågor i varje utvecklingsstadium och att det är barnets självverksamhet som ska främjas". Till skillnad från Maria Montessori betonade han lekens betydelse i verksamheten.

 

Maria Montessori framhöll istället andra saker. Hon talade om att miljön skulle vara trivsam ("den preparerade omgivningen") för att barnet skulle kunna utvecklas på ett bra sätt och att den skulle tillfredsställa barnets behov vid en viss ålder. I dag använder man i stället begreppet ”förberedd miljö”, men innebörden är densamma.

Maria Montessori poängterade att miljön skulle vara praktisk, trevlig och estetiskt tilltalande. Det är en ambition de flesta vuxna ställer upp på i vår tid.

Hennes idéer om inredningen i de utrymmen där barnen vistas var säkerligen mer anmärkningsvärda och avvikande förr i tiden än vad de är idag.

Företrädare för montessoripedagogiken poängterar att miljön ska utformas för att möta barnens inre behov i olika åldrar.

I en broschyr som Svenska Montessoriförbundet givit ut står följande: "Varje individ behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. Lärarens uppgift blir inte i första hand att förmedla kunskap, utan snarare att observera barnen och vara lyhörd och uppmärksam på varje barns utveckling.

Och att ge den stimulans som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren visar var kunskap finns att hämta och hur materialen ska användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det att låta barnet arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling."

 
Även föräldrar och barnomsorgspersonal inom andra pedagogiska skolor har denna målsättning, även om den kanske är mer uttalad inom Montessori.
    

 

Det är barnets val som ska vara avgörande. Lärarna undervisar inte barnen i traditionell mening, utan stödjer barnen i den verksamhet de själva valt.

Det som lätt slår besökare på en Montessoriförskola är tystnaden, att det råder ett lugn som kanske speglar den medvetna idén om att barnen inte får störas i sina olika verksamheter, vare sig av varandra eller av personalen.

Den ursprungliga tanken var att barnen endast skulle vara på en montessoriförskola på halvtid. Övrig tid skulle de vara hemma. Detta är som alla föräldrar vet en omöjlighet för de flesta, eftersom lönen då också halveras. Även om man som vuxen kan tänka sig att arbeta halvtid är det inte alltid genomförbart.

Grundtanken med barnets arbete på Montessoriförskolan är att det ska lära sig självt. Det är fel tänkt från början att barnen överhuvudtaget ska undervisas. De ska lära sig själva.

Ett utmärkande drag i montessoriverksamhet är att barnen gör "riktiga" saker. De leker inte lekar som är till för sin egen skull, utan lär sig istället att "sköta om sin vardag". Hellre än att bygga kojor och bygga med lego bakar de bullar eller putsar skor, även om det på sina håll även finns kojor att busa i på gården. Det visar att en montessoriförskola kan skilja sig väsentligt från en annan, även om den grundläggande pedagogiska inriktningen är densamma.

Montessoripedagogerna poängterar det många föräldrar vet – att barn arbetar av intresse för arbetet som sådant, exempelvis bakar, diskar, syr eller snickrar, och inte primärt för att uppgiften ska bli färdig.

Läraren har inte den traditionella rollen som kunskapsförmedlare, utan är istället en person som vägleder och observerar barnet. Det är barnet som ska vara den aktiva parten, inte läraren. Barnet ska inspireras att utveckla sig självt utifrån sina egna förutsättningar.

En viktig del av verksamheten är att läraren aldrig rättar ett barn, utan istället demonstrerar igen hur man gör eller föreslår en annan aktivitet.

På en montessoriförskola talar man inte om leksaker utan om material. Dessa är ofta i rejäla, slitstarka material som exempelvis trä.

Viktigt för pedagogiken är att allt material bara finns i ett exemplar. Tanken är att om ett visst material är upptaget får barnet vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta med den som började arbeta
med det först.